LCHF redan i början av 1900-talet? Dåligt utfall!

Hur försökte man att lindra diabetes i början av förra seklet?
Jag citerar i från diabetesförbundets hemsida om insulinets histioria

 Till slut utmejslades två skolor med det enda gemensamma att intaget av kolhydrater kraftigt skulle minskas. Den ena skolan ersatte kolhydraterna med stora mängder fett. Den andra innebar i stort sett svält. Den viktigaste svenska företrädaren för fettkuren under det tidiga 1900-talet var läkaren Karl Petrén i Lund. Han förordade att 85 procent av matintaget skulle bestå av fett och för detta krävdes flera dagliga späck- eller smörportioner. Det krävdes stor uppfinningsrikedom för att klara av dagsransonen, som att låta smälta smörklickar i kaffe eller te.

Vin, starksprit och opium (tre droppar per dag) rekommenderades för att göra tillvaron mer uthärdlig.

De människor med diabetes som tvingades svälta överlevde knappt tre år, till skillnad från tidigare drygt ett år. Fettkuren var ungefär lika "framgångsrik", varken bättre eller sämre. Båda metoderna var egentligen lika tröstlösa, men likväl det bästa som tiden då hade att erbjuda.

Tycker inte ni som jag att detta låter ungefär som den kosthållning som Annika Dahlqvist säger sig vara upphovskvinna av?
Hursomhelst så hjälpte inte den kosten i citatet bättre än svältkuren.de nämner. Man levde inte längre än 3 år.
 Jag anser att frågan om vad vi ska äta, både vi som har diabetes och ni som är utan är långt  i från utredd.
Vad det gäller diabetes så  förmodar jag  att det måste bli en kombo av medicinering och koständring och motion.
Själv äter jag långsamma kolhydrater med vatten till maten, i den mån det går då jag är hänvisad till färdiga matlådor, men har inte hittat en motionsform som passar mig som är handikappad av värk och yrsel, illamående och betong i blodådrorna med domningar m.m. Är svårt att göra så mkt mer än sitta och ligga, men som Martin Ingvar sagt, enligt min mamma. Man kan motionera liggandes så ok. Jag ska!:-) Har i alla fall gjort situps och tåhävningar. Dansat lite på vägen till min sjuksoffa och gått minipromenader mellan rummen här hemma. Hinner i ca 3-7 minuter gå innan bäckenet och benen värker och domnar och jag måste sätta mig direkt då. Ibland av någon oförklarlig anledning har jag klarat av att gå ända till brevlådan som ligger ca 40 meter i från  och en gång gick jag en hel timme inne på Coop forum. Sånt förbryllar men är hoppingivande också. Frågan är bara när exakt detta är möjligt. Provar gör jag varje dag, men blir som sagt snabbt uppläxad och uppmanad av kroppen att sätta mig.  Nog om mig nu.  Detta är en blogg om LCHF-kritik, så om jag motionerar eller ej är endast anekdotisk bevisföring.